Recensioner

Statham börjar bli känd för sina val när det gäller film, brutal action i fruktansvärt högt tempo. Oftast hamnar handlingen i bakgrunden, här kan man inte låta bli att skratta ett par gånger åt vissa scener (trotts att detta är brutal och tuff action).Statham har fått en cocktail av gift i sig, för att förhindra, eller bromsa upp sin död måste ha få adrenalinet att pumpa. Så att ge sig ut på ett speedat action äventyr för att sätta dit de skyldiga och hitta ett motgift är uträknat. Och vilken resa man får, det är totalt hjärnstampat action regn man bjuds på och det är i den högre klassen. Med det rätta humöret är detta adrenalin pumpande och extremt underhållande i 115 minuter.

Den första White Noise med Michael Keaton tillhör en av mina favoriter och det var inte helt oväntat att det skulle dyka upp en uppföljare. Denna gången får vi följa Nathan Fillion (Från Firefly och Serenity), som efter en nära döden upplevelse kan se de skrämmande bilderna på annat vis än i den första filmen. Snart upptäcker han att han kan identifiera människor som kommer att dö. Spännande tanke, men man når inte upp i samma klass som i den första filmen. Stämningen finns där och de skrämmande scenerna finns där, men till och från så känns det lite tunt och inte lika gripande som man önskade. Trotts detta ett tappert försök och fullt godkänt, se till att se den första innan du ger dig på denna.

Eddie Murphy imponerar ännu en gång med 3 tunga roller i samma film och gör det ruskigt bra, som vanligt. Men det är just det som är problemet, som vanligt blir det riktigt kul till en början, sen tröttnar man på skämten som upprepas gång på gång. Måste erkänna att jag skrattade så att jag fick ont i magen när Norbit och Rasputia ska brottas i sängen. I övrigt så är det en story man känner igen, nollan lyckas till slut och skrurkarna lägger benen på ryggen. Tre eller fyra scener är så roliga att magen får den träning den verkligen behöver. Nä du Eddie, nu borde det vara tid att lägga denna typen av komedi på hyllan.

Inte årtiondets monsterfilm, men helt klart en uppfriskande sådan.En amerikansk forskare beordrar att man dumpar kemikalier ner i vasken. Det rinner raka vägen ut i Huan floden. Och ett monster kläcks, och jagar människorna längs floden muterad och hemskt hungrig. Skådespelare är väl inte av en bästa sorten men, effektmässigt fungerar det. Kort och gott, en lagom asiatisk monsterfilm som givetvis får en amerikansk version inom ett år...

En typisk amerikansk TV film om en kvinna som träffar mannen i sitt liv, och efter en månad förlovar de sig. Hon får en ring som mannen köpt i en antikaffär och genast börjar hon se konstiga saker. Någon från andra sidan försöker kommunicera med henne. Till en början så fungerar detta, men efter hand så blir det för enkelt, i alla fall jag kunde lista ut slutet och vem alldeles för tidigt. Produktionen och skådespelarna är av högsta klass men saknar ändå den där sista touchen för att bli en toppen film, och man förstår varför detta blev en amerikansk TV film. Fungerar utmärkt en söndag kväll då all fantasi är tömd och arbetet väntar på måndags morgonen.

Regidebuten från Helena Bergström lämnar stora avtryck, en riktig filmupplevelse. Det första jag var rädd för var att Colin Nutley skulle smitta av sig, men det fick jag snabbt svälja. Titeln Se Upp För Dårarna är en rolig referens, som dyker upp ett par gånger under filmen och är lika rolig varje gång. Bergströms regi är inte knepig eller snabb utan håller en lagom nivå och för filmen framåt och låter historien och skådespelarna göra sitt. Filmen innehåller de flesta ingredienserna en film behöver, man bjuds på action, spänning, kärlek, komedi och drama vilket gör att denna film fastnar ett bra tag. Själv är jag ingen fantast av svenska filmer som ofta tenderar att bli ruskigt tråkiga och enformiga, i Se Upp För Dårarna slipper jag detta och måste erkänna att filmen fick en speciell plats i mitt lilla videoarkiv. Dårarna stängs...

En ruskigt bra spionthriller som behåller skärpan hela vägen till slutet. Skådespelare som Chris Cooper och Ryan Phillipe tillför trovärdigheten i denna sanna historia om den största spionskandalen i USAs historia. De flesta har väl hört talas om Aldrich Ames. Breach är utan tvekan en av de bästa spionfilmer jag sett, en spionthriller som aldrig förlorar skärpan, en MÅSTE se film. Skulle kunna fortsätta skriva på om filmen, men de skulle bara förstöra upplevelsen för er som inte sett Breach utan tänker, se den NU.

Det var väl bara en tidsfråga innan Simpsons skulle hamna på duken och tyvärr blir det som väntat, ett enda långt avsnitt som man känner att man redan sett på TV. Det är kanske oundvikligt eftersom man mer eller mindre ser eller zappar förbi den gula familjen varje dag hemma i soffan. I fokus finns familjen Simpsons, och Homer som sätter hela Springfield i knipa när han får nys på att man delar ut gratis donuts och dumpar sin något underliga gris avföring i sjön. Wooosch och så har man ett jätteproblem. Självklart blir detta extremt roligt och man kan förmodligen lätt se om detta, men att gå till en biograf njaaa...Det blir lite som Homer säger i inledningen av filmen när de själv sitter i en biograf för att se den nya Itchy och Scratchy filmen. Simpson är fortfarande extremt roligt, och kommer säkert att vara så många år framöver, det är kul men vänta tills filmen dyker upp i videobutiken.

Reed Richards och Sue Storm ska gifta sig och då passar det perfekt med nästa hot mot världen att dyka upp...Denna gången är det åtminstone en cool "bad guy" att ge våra fyra hjältar en kamp, Silver Surfer. Som såsen till potatisen så vaknar en gammal fiende till liv,Dr Doom. Doom ser sin chans att åter ge sig in i kampen om att få styra jorden. Silver Surfer och dennes arbetsgivare har dock andra planer, att förinta jorden. Oftast så gillar jag aldrig uppföljare, men stämningen inom gruppen och de lysande effekterna bidrar till att filmen får ett högt underhållningsvärde. Extra kul att Stan Lee oftast dyker upp i små roller i varje Marvel film, här blir han nekad inträde till Reed´s & Sue bröllop

De är tillbaka, och storymässigt fungerar det helt okej eftersom det är animerat. Om man som jag gillade första Turtle filmen så var detta bara kul att få ta del av. Gänget är splittrat och innre strider råder medans en odödlig miljonär väcker 13 elaka monster och sätter New York i skräck. Nu måste TMNT gänget samla sig för att få stopp på en galning och samtidigt tampas med Foot Clan som också är tillbaka. Hel kul och tack för att man valt animerat och inte real action, för det hade aldrig fungerat. Underhållande och snyggt,Cowabunga dude!

Fortsättningen på 28 dagar senare, nu har (tror) man fått ett slut på viruset. Nu flyttar man in familjer i delar av England. Självklart har någon legat och tryckt (inte vem som helst heller) och hittas. Ännu mer självklart är att viruset har muterat och blivit ännu mer farligt. Skakiga handkameror ger det hela en ännu mer läskig känsla och fungerar utmärkt, stundtals kan det bli lite jobbigt. 28 veckor senare har kanske inte samma WOW effekt som föregångaren hade men levererar ändå en läskig skräckresa. Är man en zombie lover så sitter detta som ett smaskigt bett på smalbenet.

Karl Urban en vikingapojke som lämnas kvar av Vikingarna i amerika, där fostras han som en indian och hans hat mot vikingarna växer. När vikingarna nu kommer på nytt för att rensa landet får de oväntat motstånd från en av sina egna. Marcus Nispel´s regi är det inget fel på, vackra scener, skickliga actionscener och precisionen i de blodiga klippen känner man igen från Nispels version av The Texas Chainsaw Massacre. Pathfinder är en nytolkning av Nils Gaup´s Ofelas från 1987 (som sägs vara riktigt bra). Kul med värstingen Clancy Brown som Vikinga ledaren Gunnar. I övrigt håller filmen en lagom standard och slår Den 13:e krigaren med hästlängder.

Solomon familjen flyttar från storstaden ut på landet i ett ruckel som ruvar på en hemsk hemlighet. Bröderna Pang kan verkligen framkalla kalla kårar med sitt skickliga regiarbete, det är en enkel story med enkla medel och håller en på nålar ända till slutet.

Bullocks man omkommer i en bilolycka och hennes värld rasar, tills han står där livs levande dagen efter. Hon får inte grepp på händelserna och avslår det som en dröm. Men hon upptäcker strax att hon upplever värsta dagen i sitt liv om och om igen. Nu måste hon pussla ihop alla bitarna och sätta stopp på den hemska dagen. En Deja Vu i drama genre, det funkar men långsamt och stundtals riktigt frustrerande. Bullock är lysande och lyfter denna filmen till ett betyg över medel. Stormare dyker upp som en minst sagt mysko doktor. Intressant historia som kan kännas lite rörig men har man tålamod så faller bitarna på plats riktigt snyggt, en tesked extra krydda hade gjort detta till en fullpoängare.

Legenden Wes Craven har själv skrivit manuset till denna uppföljare med galningarna ute på testplats 16 i New Mexico. En grupp soldater åker ut för att leverera teknisk utrustning till testplatsen. Men när de kommer ut finns det ingen kvar. Nu börjar kampen mot de innavlade idioterna med smak för blod. De är osmakligt och riktigt retligt stundtals. Man förvånas inte när man lagt tyngden på köttscener och make up effekter. Kan man gilla detta innehåll så är det riktigt underhållande, men min mänskliga spärr sätter stopp för detta och filmen hamnar på en svag 2:a.

Stan Winston står bakom effekterna till detta äventyr, som sätter en pojke i fokus på sin kommande 13 års dag. Ett gäng varelser som inte vill förvandlas varje natt och festa på människokött skyddar pojken som kan få deras förbannelse att hävas på dennes 13 års dag. Det andra gänget ser inte sin förvandling som en förbannelse utan vill se pojken död till varje pris. Dessa varelser kallas Skinwalkers...Häftig action och bra effekter pulserar men når trotts detta inte upp till toppen. Dock mycket bättre än Wes Cravens försök med Cursed.

Ett gäng riktigt tuffa förbrytare terroriserar en cellkamrat till att ta sitt eget liv, när ledningen upptäcker detta sätter de resten av gänget på en öde ö för att rehabiliteras. Men ön som skulle vara obebodd är inte så och de tuffa grabbarna får snart känna på sin egen medicin. Någon eller något finns på ön och plockar dem en efter en. Att kalla filmen en Wolf Creek möter Rovdjuret är att ta i, för dem som sett Dog Soldiers känner igen miljön och delar av upplägget. Det funkar minsann i 90 minuter, men det är också precis. Produktionen och splatter scener är av hög klass, och tillsammans med en del bra skådespelare så blir filmen en godkänd nagebitare men inte mycket mer. Bassetts tidigare film som Deathwatch är mer minnesvärd.

Disturbia gör som Red Eye gjorde, håller sig kompakt och effektiv. Här utspelar sig allt mellan två hus och spänningen är något högre än vad man lyckade framkalla i Red Eye. Shia LaBeouf som spelar Kale har fått 3 månaders husarrest efter att ha attackerat sin spanska lärare, utan TV och internet börjar tillvaron bli rejält tråkig. Så han skaffar sig sin egen underhållning genom att studera sina grannar och givetvis den vackra flickan (Sarah Romemer). Men en av grannarna har ugglor i mossen och slutligen börjar tankarna spinna runt i skallen på Kale och han tror att grannen är en seriemördare som TV nyheterna rapporterat om.

Det positiva med Disturbia är att man inte försöker röra till filmen med en massa snäva vändningar utan man gör klart ända från början vem som är god och vem som är ond, och massor med referenser till den yngre generationen som iPods och YouTube användare lär man inte bli besviken. Regissören DJ Caruso håller det hela enkelt genom att arbeta lite efter den gamla skolan och med en lagom mix av den nya tekniken. Styrkan ligger dock hos skådespelare som LaBeouf (Spielbergs nya gullegris) och hos min egna personliga favoriter David Morse och Carrie-Anne Moss. Disturbia är långt ifrån komplicerad, man håller det enkelt och levererar ett välregisserat stycke för alla thriller fans. Ett säkert kort helt enkelt?

David (Luke Wilson) och Amy (Kate Beckinsale) är väldigt nära en skilsmässa när deras bil går sönder och måste checka in på ett Hotell mitt i ingenstans. Ett skabbigt hotell med ohyra och endast en TV apparat och en gammal VHS spelare som underhållning. Uppe på TVn finns det ett antal VHS band med lågbudget snuff. Snart upptäcker de dock att filmerna är inspelade i just det rummet de ska övernatta i och de känns väldigt verkliga. Nu startar kampen för att komma ifrån hotellet och gänget bakom filmerna, för de har precis startart inspelningarna till deras nästa film. Det som gör att detta fungerar är det rena regiarbetet och att man skippat alla dessa magiska supereffekter. Nästa fördel är att man behöver bara bekanta sig med 3 karaktärer, L. Wilson, K.Beckinsale och Hotellmanagern. Vad som kan störa är kanske det mest vanliga när det handlar om skräck/thrillers är att huvudrollsinnehavarna är alltid lite för urgrävda i pumpan och att man alltid lyckas får mobilen så långt ifrån sig så möjligt när den behövs. Sen har vi alltid en person som klart och tydligt avsöndrar ondska, och man behöver inte vara expert för att upptäcka det ganska omgående. Köper man det så är Vacancy mer än bra, och man bjuds på rejäl spänning. Idén flyger på min bondgård i alla fall, och jag tycker inte heller att man kunde gjort mycket mer av storyn. Den korta speltiden gör detta till en över medel film och rekommenderas till thriller/rysar fans.

Det fullständigt lyser om DiCaprio i denna film, tillsammans med Djimon blir det otroligt skådespel. Men något som gör att denna inte räcker ända fram till full pott är E.Zwicks regi, det blir för tydligt i vissa scener att filmen är pumpad av Hollywood. Filmens behållning är den ohyggliga storyn, och man kan inte låta bli att tänka på att medans vi sitter och äter tillsammans med familjen dör människor eller tvingas till ohyggliga val. En kraftfull film som lägger sig på minnet.

Zack Snyder (300) levererar en stabil regidebut, det bästa är kanske den adrenalinpumpande pre-credit sekvenserna om hur smittan sprids och hur kaoset bryter ut. Resten av filmen utspelar sig i ett tomt varuhus där en liten skara människor låser in sig från de levande döda. En säljare, en stenhård snut och en sköterska är de ledande i gänget. Storyn är som det brukar vara till denna typen av filmer, tunn som bara den. Men man försöker inte övertyga om något annat, och det gör att detta fungerar. Tyngden ligger som väntat på effekterna och det finns där gott om. Extramaterialet på DVD utgåvan, som är Unrated, är inte helt fel. Där får man bla följa makeup på alla dessa hängivna fansen som ställde upp som statister och stod ut i timmar med masker och smink. Det finns även en ?Blair Witch? dokumentär på Andy, han som sitter på taket och skjuter look a likes i filmen. Inte så värst spännande men ändå? Själva filmen blir en underhållande remake på Romeros klassiker (om man gillar Zombie filmer) och med sin självdistans och precision i effekter och regi blir det fullt godkänt.

Sean Connery är Kapten Ramius, kapten på den superhemliga U-Båten Röd oktober. På jungfrufärden avviker Ramius från sin kurs och styr mot USA. Samtidigt som ryssarna får ett brev med Ramius planer skickar de ut hela flottan med ordern sänk Röd oktober. Amerikanerna skickar ut sina båtar, då med planer på att lägga vantarna på den avancerade u-båten. Baldwin är analytikern för CIA som ska förutse Ramius varje steg och försöka få kontakt. En lång spännande u-båts film som hela tiden lyckas komma på rätt spår och träffa mitt i prick. Vår Stellan gör en biroll som stenhård kapten på en av de ryska u-båtarna som ska sänka Röd oktober, och levererar filmhistoriens mest sammanbitna ?Goddammit?. En Oscar för bästa ljudklippning. En av de bättre u-båts filmerna genom tiderna.

På fodralet till denna miniserie av Stephen King står det att invånarantalet minskar, eh det finns inga invånare. Sheriffen Collie Entragian plockar upp resenärer längs motorvägen, han beter sig minst sagt knepigt. Utan förvarning knäpper han vissa och de andra åker in bakom låss och bom. Den lilla gruvstaden Desperation har, för många år sedan lyckats gräva fram något ont i gångarna. Nu ska det ta över eller något och gör de som blir drabbade till blödande idioter (typ zombies med talförmåga). En brokig skara på ca: 6 personer lyckas fly från Sheriffens järngrepp och bestämmer sig för att ta upp kampen mot det onda. Detta är absolut inte Pestens Tid eller Storm Of The Century, men likheterna är slående. I någon scen diskuterar man författare var på Kelly Overton svarar: Jag har alltid gillat Dean Koontz. Vet inte om King och Koontz är polare privat, men de skriver åtminstone i samma kategori. Skillnaden är kanske att King lyckats betydligt bättre på duken, eller på TV än vad stackars Koontz gjort. Tillbaka till filmen, Desperation når absolut inga höjder men låter ändå inte mig att lämna utan sitter där till eftertexterna äntligen rullar fram. Im sorry Mr King, detta var för tråkigt och ointressant. Har inte läst verket som denna TV Film är baserad på, men fåglar, spindlar och andra rovdjur verkar inte vara den rätta metoden för att skrämma bromsträck i mina underkläder, inte ens Ron Perlman lyser?

En av de mest kända skräckfilmerna från 1979, originalet The Amityville Horror är mest känd för att den sägs vara baserat på sann händelse. Själva filmen har inte hängt med riktigt när det gäller åldrandet, men vilken film klarar av nästan 30 år på nacken? Enligt många kritiker, en del amatör kritiker säger att detta är en billig kupp för att roffa åt sig fler besökare. Nu har man dock bestämt sig för att fräscha upp 70 tals rullen och ge den en modern släng. Och då menar jag mest budget och produktions kvalitén och framför allt lite mörkare skräck än originalet. Med Ryan Reynolds i huvudrollen blev jag lite, eller rättare sagt väldigt skeptisk. Men här får Ryan äntligen visa upp sin dramatiska sida och minsann sätta många skeptiker på plats, inte minst mig. Med en del bra jumpscares och ett antal mörka och skrämmande scener så blir det tyvärr inte mycket mer än en i raden av skräckisar. The Amityville Horror är inte en film som biter sig fast som man kanske hade önskat, som med remaken av The Grudge, blir det bra men inte riktigt nära för att känna sig helt tillfredsställd. Behållningen måste bli Ryan Reynolds skådespel för resten har jag nästan glömt nu...

Inte helt oväntat så kom det nu en prequel till När Lammen Tystnar, vad som gjorde Hannibal till det monster han är. Hannibal mister sin familj under kriget, mirakulöst överlever Hannibal och Mischa för en stund. En grupp legosoldater dyker upp och tar Hannibal och Mischa som fångar. Efter detta är händelserna ett djupt sår och gör Hannibal stum i hela 8 år och formar hela hans tillvaro. Inga konstiga bildmanipulationer, klipp eller en massa MTV flash. Specialeffekter på lagom nivå, så långt är Hannibal Rising riktigt bra. En brokig skara skådespelare och vad som till en början verkar bli en intressant historia mynnar ut till något tråkigt och helt ointressant. Thomas Harris måste bara ha känt att detta var dömt att misslyckas, och i mina ögon misslyckas man stort.

Amerikanerna har gjort många bra skräckisar genom åren, den senare tiden så har det gått betydligt sämre med den genren. Istället har man vänt blickarna mot Asien och börjat härja fritt bland dessa fantastiska rysare som tex The Grudge, The Ring och Dark Water för att nämna några få. Även Kiyoshi Kurosawas spökskräckis ?Kairo? har förvandlats till en Hollywood produktion under namnet Pulse. Vissa delar av originalet har man valt att behålla och der är just de delarna som funkar i denna remake. Tyvärr så håller det inte i längden eftersom man valt att krydda den med för mycket Hollywood influenser, denna internet skräckis blir till slut ett fall för Ctrl Alt Delete tangenterna?

Ännu en film med konspiration på hög nivå, denna gången drabbar allt Mark Wahlberg. En före detta prickskytt som dragit sig tillbaka efter ett misslyckat uppdrag. Han övertalas att hjälpa regeringen med att analysera ett eventuellt mordförsök mot USAs president. Innan han vet ordet av det så är han den jagade för mordet. Nu börjar en kamp mot FBI och andra statsanställda för att rentvå sitt namn. Spänningen är på hög nivå och jag tycker man lyckas hålla historien flytande till slutet. Och visst har man lyckats smyga in patriotism och amerikanska flaggan vajandes i bakgrunder, men på ett ganska så lagom sätt och jag hänger inte upp mig på det. Det fungerar absolut och samspelet mellan Pena och Wahlberg fungerar perfekt.

Förvånansvärt skrämmande thriller baserat på en kortis novell av Stephen King. John Cusack bär hela filmen med sitt lysande skådespel, han lyckas alltid framhäva en sida som gör det lätt att sympatisera med honom (eller hans karaktärer) Samuel L Jackson har också en roll, en liten mindre roll som Hotell manager och lägger upp bakgrunds storyn för 1408 och man helt enkelt vill in i det där rummet med en gång. Det är ingen The Shining eller Nyckeln Till Frihet kvalité, men detta funkar alldeles utmärkt och jag gillar det.

FlyBoys handlar om ett gäng unga amerikanska ungdomar som ansluter till Fransmännen innan USA dragits in i kriget. De lär sig flyga och blir den nya sortens hjältar. En sann historia som har sina kulhål i manuset, men trotts detta så fungerar detta i 2 timmar och visst fick man handsvett i krigsscenerna. Välgjort med bra skådespelare, möjligtvis kunde man gjort mer med manuset.

En riktigt häftig filmidé som även håller greppet från början till slut. Och visst känns det som en mix av Arkiv X och Scream. Ingen lurar döden?Eller? Till skillnad från Final Destination 2 och 3 som istället för mystiken och spänningen valt att lägga fokus på att chockera med otroliga dödsscener?Och visst fungerar det, jag gillar nummer två också. Första filmen är dock en milstolpe (enligt mig) och lägger sig mer på den troliga sidan och påminner oss om hur lätt en olycka kan vara framme. På DVD utgåvan finns det även ett litet roligt test, eller om det nu är så kul: Två psykologiska test som avslöjar om du är synsk och när du skall dö...!

Ett familjeäventyr som försöker göra en Jumanji i rymden, visst fungerar det till en viss del, och jag gillade idén. Inte helt oväntat så kan man lista ut slutet innan det tickat 40 minuter på DVD spelaren. Men rätt ålder på tittaren så går säkert detta rymdäventyr hem. Lagom en söndag morgon?

En film med riktigt bra jumpscares, och det gillar denna mannen. Skickligt filmad i miljöer som får en att rysa lite. Räkna med att man kollar en extra gång över axeln inatt. Asiater kan verkligen skapa en ruskig stämning...

Biffiga spartans mot det omöjliga motståndet. Här exploderar det i snygga kameravinklar, miljöer ja hela bildspråket är en orgasm för ögat. 300 spartans, de tuffaste krigarna du någonsin skådat ger sig ut i ett omöjligt krig och dominerar fruktansvärt från minut ett. Ja, jag blev über trimmad av detta färgsprakande action äventyr. Om Xerxes inte varit så, vad ska man säga, så kvinnlig hade jag kanske gett 300 en 5:a. Betyget baseras på min, för dagen, lockelse av tuffa pågar och hårda scener. Snyggt välpolerat anabola äventyr.

Swank ägnar sig åt att motbevisa religösa fenomen närmare bestämmt 48 stycken. En dag kontaktas hon av en person som kommer från en liten by som heter Haven. De lider av något som bara kan beskrivas som de 10 plågorna. Kan hon motbevisa fall 49? En helt okej film som håller sig lagom på mattan ända till slutet.

Det hela börjar med ett brutalt mord på en av öns innevånare. Förövaren, Linoge, sätter sig efter mordet lugnt framför TV:n, medan han väntar på att Mike ska komma och arrestera honom. Det är något ovanligt och underligt med Linoge?
Folket på Little Tall Island börjar snart, till synes helt oplanerat, begå självmord eller ha ihjäl varann. Folk som tidigare varit fromma som lamm. Samtidigt börjar det dyka upp ett kryptiskt meddelande på olika ställen, alltid samma meddelande "Give Me What I Want And I'll Go Away". Så småningom förstår man att det är Linoge som ligger bakom allt som hänt. Man inser även att det är han som vill ha något av dem? frågan är bara vad?
Förutom Pestens Tid är detta en av Kings långkörare som verkligen skapar en stämning man bara inte kan hålla sig ifrån. Kings ambition med Storm of the Century var att skriva en roman för TV och det tycker jag han verkligen har lyckats med. När eftertexterna rullar vill önskar man bara att King tar tag i pennan för att skriva vidare på en fortsättning.

Mel Gibsons Apocalypto må ha kritiserats av antropologer och arkeologer, men vilken Svensson bry sig om det? Jag gjorde det då inte...Och Mel har inte heller gått ut med att detta verk håller sig till sanningen. Genom att använda sig av okända skådespelare som pratar Mayaspråk gör detta bara mer intressant. Jag fastnade totalt i denna historia, och blev tagen av våldet som ger en trög bakfyllekänsla när eftertexterna rullar. Precis som det står på fodralet till denna film; Det är kriminellt att missa denna filmen.

Boogeyman är en typ av film som man bara går igång på när man ser trailern eller läser taglines som: ?You thought it was just a story?but its real?. Som lite upplever Tim något fruktansvärt i sitt sovrum, hans pappa försvinner mitt framför ögonen på honom. Många år senare återvänder Tim till sin mors begravning. Han övertalar sig själv att spendera en natt i sitt barndomshus. I samma hus bor Boggeyman eller som de kallar den i tyskland Der schwarze mann. Det är ingen historia som Tims pappa berättade, det är sanning och nu måste Tim övervinna sin rädsla. En trög story som allt för sakta tar sig fram mot den stora finalen, och när man når dit är filmen slut. Tror att man kunde gjort så mycket mer på detta material eller så har man blivit för kräsen.

Att det var baserat på en sann historia gjorde detta väldigt intressant, att det sedan var på detta viset gjorde bara filmen ännu mer underhållande. Svårt att säga om detta var en bra film, den hamnar någonstans i mitten. Ingen dålig film, men inte heller någon höjdare. Spänningen är vad som håller denna filmen flytande, och om sanningen ska fram blev jag skitskraj ett par gånger och gjorde mig sugen på en annan blodtörstig krokodil, nämligen Lake Placid.